sofiastarstrukk.blogg.se

Vill ta tillbaka den här bloggen.. typ.. men jag vet inte, antar att ni ckså vill det så att ni kan följa via bloglovin? men känns ändå så kul att ha en annan portal.. fan vet inte.. Men skulle behöva hjälp med att fixa min design lite heheh.. 

 

En modellbild från torsdags som jag blev nöjd med! 

 

Läser ni ens min blogg på Thehighissue? Jag har uppdaterat en del där om det ens verkar lite intressant.. keep in touch.

https://thehighissue.squarespace.com/sofia-s/

Välkomna till min Bloppis som går till såhär, är du intresserad av att köpa? kommentera då dettta inlägg. Frakten är inte inräknad i priset så den får ni också stå för. vill ni se hur något av plaggen sitter på så är det bara att fråga efter en bild så skickar jag en!  först till kvarn är det som gäller. Enjoy!

---

1.

Blå cardigan från TopShop, storlek 34.

20:-

tänkte ha någon form av bloppis tror jag, inget kommer kosta över 250:- låter väl okej? (det är bara en jacka jag vill sälja för 250) hojta om ni är intresserade, annars blir det väl myrornas eller nåt!

Kolla in min andra blogg, senaste modellbilderna finns där och så säljer jag en jacka! gilla även mina inlägg nere i högra hörnet!

 

 

 

Där satt jag ensam i mitt rum lördag kväll. Mina tankar fick inte stanna kvar i rummet längre, jag var tvungen att ta mig ut. Jag har ett otroligt bra långtidsminne faktiskt, jag minns skorna, håret, kläderna, människorna men aldrig känslorna. Jag kommer inte ihåg hur jag mådde för ett år sedan, jag kommer inte ihåg vissa personer som ändå stannade ett litet tag. Jag vet inte varför men det känns som att jag är bra på att förtränga. Just nu känns det som att jag har mått dåligt för länge. Jag började tänka att jag mådde skit, att mitt liv går under nu, jag vill bara dö, försvinna för alltid. Men sen kom tankarna, en människa ska inte kunna påverka mig så, människor kommer och människor går sällan att någon består. Det är något som händer alla, hela tiden och på samma sätt. Jag klarar mig, det ärfan ingeting. nu tänker jag att det inte ens är värt att tänka på, tänk på något annat, framtiden. Jag tänker och undrar, hur är den perfekta personligheten, men kommer inte fram till något svar. Jag ska skriva ner, stryka och bli en bättre jag, inte en ny jag. 

 

Där försvann han, men som alla andra gånger så kommer dom alltid tillbaka. Varför? Jag vet inte.

Ja, nu har jag bytt blogg igen, bloggar alltså inte på borderline baby utan nu är det på the high issue! 

Min nya blogg hittar ni HÄR

 

Men såklart så kommer denna finnas kvar, dock så blir den mer personlig igen! men behåller bredden, älsakr breda bloggar!

 

 

Nya bloggen.

you just need to let yourself fall in love. 

Ja.. saknar den här bloggen redan :c haha och nu har väl så pass många lämnat den att jag kan öppna mitt lilla svarta hjärta lite. Jag hinner aldrig bli kär innan jag fuckar upp allting. Jag vet inte vad det är med mig men jag kan inte "vara på g" eller bara "träffa" någon. Jag behöver stämpeln, jag behöver få veta allt eller inget för annars är jag med andra, det låter jättehemskt men det är för att jag inte vill vara den som faller först, sårad först, dissad först. Så då är jag hellre med andra än blir kär. Men det funkar ju fan inte så, det är inte nyttigt. Jag vill bli kär, jag var så intresserad i den här killen, vi hade det så jävla bra, sådan kemi, men jag fick en snefylla och gjorde bort mig totalt... Fuckade upp allt. Jag blir för beroende av personen, är så rädd att dom ska lämna mig för någon annan, för det slutar oftast så. Jag var med en kille som jag jobbade med, två dagar senare så har han hoppat från mig (han var obviously klar med mig) och gick och blev typisch ihop med den här tjejen (iof förståeligt då hon har det där lilla extra och är hur fin som helst). Men där stod jag tomhänt igen, klarar inte av mitt egna spel. Jag vet helt seriöst inte vad jag ska ta mig till. Jag vill ha en andra chans hos den killen med snefyllan (haha) men det lär jag aldrig få, jag minns inte ens vad jag gjorde under den kvällen. Jag hatar mig själv för det här, min svartsjuka, avundsjuka, mitt bekräftelsebehov. Men å andra sidan så hatar jag folk som säger hur jag ska vara och dissar människor mig för länge och sedan får för sig att komma tillbaka, då har jag verkligen tappat alla känslor helt. Varför kan ingen bara uppskatta att jag vill prata med personer jag tycker om varje dag? eller att jag är ohälsosamt nyfiken, varför kan ingen acceptera mina brister? för om någon hade gjort det, så kanske dom skulle försvinna. Älska mig någon, snälla. 

Nu har ni fan inget val! det här där ni finner mig hädan efter! Men än är inte hoppet ute, har lite planer med den här bloggen också, men om jag känner mig själv kommer det ta ett tag innan jag tar tag i det! så börja följ min andra blogg nu! tror faktiskt att den kommer bli 1000 gånger bättre!

Undrar ni något så är det bara att fråga! http://ask.fm/SofiaStarstrukk

Nu är det såhär va, jag har börjat blogga för Borderline baby och jag vet liksom inte om jag ska ha båda bloggarna eller bara den andra. Funderar på att bara skriva i den här och sedan lägga bilder och videos i den andra. Den här bloggen utvecklas ändå inte och ja.. Lite kul med nytt! Dock är den andra bloggportalen rätt jobbig, men man lär sig väl.. så vad tycker ni? har ni någon åsikt? ni knappt 200 läsare...

Ni hittar min nya blogg HÄR!

Vettefan vad det är, men fått något jävla sug på att skriva. Och fått någon jävla grej för att säga soft och osoft allt för ofta.. dock älskar jag sådana perioder med mig.. när jag använde fränt och fräsigt too mucho. Fast nu känns det mest som att jag vill utstråla lite betongbrud som jag faktiskt är haha! Tänkte färga mitt hår i veckan, har inte råd eller nåt egentligen.. men fan en klippning räcker fan inte (åh vad skulle jag göra om inte ordet "fan" fanns??). Just nu är jag en fett Osoft tjej, vill inget annat än att bli äldre och sluta vara sådan jävla förvirrad tonåring!!!! orkar inte, jävla hormoner.. fan kom ni till för?? jag har ändå inga bröst eller något så ni behövs inte !!!! STIIICK!! haha nä usch,osoft vare ja. tänkte bli lite softare (fattar ni nu vad jag menar med orden eller) Soft skare va.. tänkte försöka att verkligen ta mig utomlands snart också va.. bort bort och iväg amigos.

Ska göra en video i veckan fan, gött mos, softa bra, känner mig sprallig  hahaha.. Mitt mål är att alltid vakna med knullrufs, även om jag inte knullat! 

Klippte av håret ehe.. kommer bli fett om typ ett halvår när det blivit långt igen!

Jag söker nu en eller flera resekompisar som helst innan året är slut eller i början av nästa år, följer med mig utomlands (vart behövs inte bestämmas ännu). Helst skulle jag villa ha av det manliga könet då det känns som att jag klickar lättare med killar och skulle känna mig säkrare (tjejer kan ju vara rätt utsatta dock beroende på vart man åker). Varför jag söker en eller flera är då för att jag vill inte åka själv då jag fortfarande känner mig lite som en rookie inom området.

Personen/personerna ska vara enkla, inte börja bråka en massa. Gilla att både utforska saker/nya pltser och festa. Ma vill inte hamna i bråk i mitten av resan och splittras liksom! egentligen vore det nice att vara 4 pers så att ingen någonsin behöver vara ensam.. men det är ju kanske lite av en smaksak. Folk ska helst ha gott om pengarn eller kontroll i alla fall (så det inte blir snylterier) haha shit vad drygt det lt. Men ni förstår, vill inte bråka om pengar liksom. Jag klarar inte av folk som gillar att ligga på playan en vecka, det funkar inte för mig... Jag måste få uppleva saker, annars kunde jag lika gärna stannat hemma liksom! 

Ja om ni känner er manade så är det bara att höra av sig på Facebook: Sofia Starstrukk Samuelsson

 

Jag har så mycket känslor och ångest inom mig. Jag har aldrig någonsin riktigt fått utlopp för mina känslor, varken de positiva eller negativa. Jag har aldrig stått och skrikit på dom jag varit arg på (min pappa har fått tagit skiten istället), jag har aldrig fårr älska någon lyckligt, vara kär och få känna mig omtyckt, värd och att jag duger som den jag är. Jag har inte gråtit inför folk sen jag gick i typ fyran. Jag har så många svin i min omgivning att det är helt sjukt. Jag börjar gilla dom sörsta svinen. Dom som är fina, vackra, gulliga och mysiga ena dagen, men glömt bort en den andra. Jag har konstant ångest och ont i bröst och mage och det enda jag tänker på är VARFÖR får jag aldrig bli älskad och älska någon, varför ska jag alltid få svinen? NEJ det har inte ett jävla skit med att göra att jag lägger ut halvnakna bilder på instagram, nu får ni ge er. Jag vill inte finnas mer, jag ser verkligen ingen anledning någonstans till det. Man jobbar för pengar som ändå bara får en att mådåligt, man får fan aldrig må bra.