Kärlek
Ja.. saknar den här bloggen redan :c haha och nu har väl så pass många lämnat den att jag kan öppna mitt lilla svarta hjärta lite. Jag hinner aldrig bli kär innan jag fuckar upp allting. Jag vet inte vad det är med mig men jag kan inte "vara på g" eller bara "träffa" någon. Jag behöver stämpeln, jag behöver få veta allt eller inget för annars är jag med andra, det låter jättehemskt men det är för att jag inte vill vara den som faller först, sårad först, dissad först. Så då är jag hellre med andra än blir kär. Men det funkar ju fan inte så, det är inte nyttigt. Jag vill bli kär, jag var så intresserad i den här killen, vi hade det så jävla bra, sådan kemi, men jag fick en snefylla och gjorde bort mig totalt... Fuckade upp allt. Jag blir för beroende av personen, är så rädd att dom ska lämna mig för någon annan, för det slutar oftast så. Jag var med en kille som jag jobbade med, två dagar senare så har han hoppat från mig (han var obviously klar med mig) och gick och blev typisch ihop med den här tjejen (iof förståeligt då hon har det där lilla extra och är hur fin som helst). Men där stod jag tomhänt igen, klarar inte av mitt egna spel. Jag vet helt seriöst inte vad jag ska ta mig till. Jag vill ha en andra chans hos den killen med snefyllan (haha) men det lär jag aldrig få, jag minns inte ens vad jag gjorde under den kvällen. Jag hatar mig själv för det här, min svartsjuka, avundsjuka, mitt bekräftelsebehov. Men å andra sidan så hatar jag folk som säger hur jag ska vara och dissar människor mig för länge och sedan får för sig att komma tillbaka, då har jag verkligen tappat alla känslor helt. Varför kan ingen bara uppskatta att jag vill prata med personer jag tycker om varje dag? eller att jag är ohälsosamt nyfiken, varför kan ingen acceptera mina brister? för om någon hade gjort det, så kanske dom skulle försvinna. Älska mig någon, snälla.
Jag vet precis hur du menar för jag tänker och känner likadant, men livet går väl vidare... Styrkekramar till dig!
Du måste älska dig själv för att någon annan ska kunna älska dig.
Menar verkligen inget illa med det här, men jag trodde du var lesbisk? (Jag förstår såklart via det här att du är bi, vilket alla egentligen är) men jag har för mig att du har beskrivit dig själv lesbisk och inte bi?
Eller? :0
I övrigt känner jag verkligen igen den där känslan. Hoppas det blir bättre<3 kram!!
Är det kärlek eller bekräftelse du vill ha?
Man måste va stabil och självsäker för att klara av att hitta någon, annars går det åt helvete och man blir "utnyttjad". Det tar tid att lära känna varandra och om han/hon under den tiden väljer någon annan så var den personen inte värt det och antagligen inte på samma steg som dig i livet. Då måste du vara stark och faktiskt påminna dig själv att du är fan helt fantastisk och vilken jävla skithög om han/hon nu inte kan se det och knullar bort det.
Välj bort letandet ett tag och gör något roligt istället med ditt liv, res bort och finn dig själv. Ta semester och andas ut. Hitta ett jobb med karriär och faktiskt gör något vettigt med ditt liv. Gör det du vill innan du klibbar dig fast med någon snubbe. Man behöver få bygga upp sig själv ibland och ta en paus från allt. Framförallt, hitta ett jobb med karriär, bra lön och flytta hemifrån.
Killar finns överallt, din finns där ute och han kommer dyka upp när du är redo för det. Var inte ledsen, det är inte dig det är fel på.
Exakt, du har hur mycket tid som helst. Så varför rusha in i kärleken? Är man stabil i sig själv så klarar man av att säga nej och stå på sig själv istället på gång bli utnyttjad eller hamna i ett förhållande som ändå kommer gå åt skogen.
Det jag menar är att när man väl hamnar i ett förhållande så glömmer man bort allt annat. Du är 19år och inte ensammast i världen, du har vänner och jobb. Att hitta kärleken för dig är inte svårt och du behöver inte ha bråttom. Jag vet att det låter löjligt men på nåt sätt så händer det när det händer, när du är redo och öppen för det. Det som händer händer av en orsak och det som inte händer händer inte av en orsak.
detta är verkligen så provocerande. bara för att du inte får bekräftelse ifrån den personen du vill ha bekräftelsen ifrån så betyder inte det att du inte får någon över huvud taget. bara för att snefyllekillen inte vill ha dig på samma sätt som du vill ha honom betyder inte det att du är 'oälskad'. visst, absolut, det är tråkigt att det var en snubbe som du hade bra kemi med. men att dra det så långt? glöm inte bort att kärlek finns att hämta på annat håll än hos just killar. det är otroligt själviskt att lägga sin egen lycka i andras händer. det finns ingenting som att "få hjälp av någon annan att älska sig själv", du måste älska dig själv - inte för att någon annan gör det - utan för att du är helt jävla fantastisk. som någon annan skrev ovan så är du INTE ensammast i världen. du är älskad, kanske bara inte av de personerna som du vill. och detta är deras förlust.
För jag vet att du har en vän som faktiskt verkligen bryr sig om dig och älskar dig men som du valde att stryka.
Du vet nog vem jag är om du verkligen tänker efter..
Jag förstår exakt vad du menar & hur du känner dig, jag är precis likadan..
Du är perfekt precis som du är!! <3
Först och främst kanske du ska tänka på vad som är värt att vara ledsen över, och vad som inte är.
Dessutom kan du ju visa tacksamhet och förståelse för de som skriver till dig i det här inlägget när du så uppenbart ville ha lite sympatikommentarer. Ta den ris & ros du får fan.
Then what a shame.
Åh..
Har läst lite i kommentarerna och jag gissar att du inte skrivit alla själv..?! Haha well. Jag fattar vad anonym menar med att man måste älska sig själv innan man kan bli älskad av någon annan.. Men alltså njaaa, allt kan inte handla om det. Jag är älskad men inte fan älskar jag allt med mig själv. Och jag gjorde definitivt inte det när jag träffade min kille. Han fick mig att tycka om mig själv sååå mkt mer än jag gjort tidigare.
Det är klart som fan att man kan få hjälp av andra att älska sig själv precis som du säger. Men jag tror inte att det nödvändigtvis måste vara ens kärlek. Familj och vänner är nog bäst :)
Omge dig med människor som du gillar och förhoppningsvis mår du bättre och hittar någon som älskar dig precis som du är!! Även om du i tr älskar dig själv!
Jag hatar att låta som nån jävla livscoach men Jaja... Haha
Och det där med att måste vara stabil och självsäker för att "klara av att hitta någon" alltså va?!?!?
Jag garvar...
Och det där med att måste vara stabil och självsäker för att "klara av att hitta någon" alltså va?!?!?
Jag garvar...
Exakt..det kommer alltid finnas någon som tycker att man säger/gör "fel" så jag antar att det bästa man kan göra är att skita i vad andra tycker.
Ärlighet varar längst och det finns inget du någonsin skrivit eller sagt som fått mig att gilla dig mindre :) jag tycker du är toppen! Kör på bara. <3
jag vet att du har folk omkring dig som bryr sig och därför inte är ensammat i världen då du och jag har gemensamma vänner. och ja, det är fortfarande synd att du och J inte blev mer när ni hade sådan kemi, men även fast han inte kunde ge dig den bekräftelsen som du önskade att han kunde ge dig så är det fortfarande orimligt att dra det så långt som att säga att du är oälskad. för det är du inte.
jag vet att du har vänner för du är (som jag skrev innan) helt jävla fantastisk. Skaka av dig honom & börja inse att det är hans förlust istället för att ta på dig offerkoftan. han är uppenbarligen inte värd det,
